Gggrrrrrrrrrrrr!!!!!!!!!!!

Jag är så ARG nu för tiden så att jag bara vill skrika rakt ut! Och jag vet inte varför!!!

Jag blir arg för att jag måste äta frukost.
Jag blir arg för att jag inte får hälla på HELA förpackningen müsli på yoghurten.
Jag blir arg för att mamma och pappa gör FEL hela tiden.
För att jag måste äta över huvud taget. Jag vill ju inte äta!
För att glaset står på fel plats.
För att jag måste borsta tänderna och håret.
För att mamma och pappa inte gör som jag säger!
För att jag inte får gå ut och leka sent på kvällen.
För att jag måste lägga mig och sova på natten.
Ibland blir jag till och med arg för att jag vaknar på morgonen.
Jag blir arg för att jag inte får göra precis vad jag vill hela tiden.

Och när jag blir arg, då morrar jag! Mamma och pappa har börjat kalla mig för morran. De fattar ju ingenting.

Och lika ofta som jag blir arg blir jag ledsen...

Framför allt är det mamma som är dum, vilket jag säger till henne allt som oftast. Ibland känner jag bara att jag vill att hon ska vara ledsen! Men jag vet inte varför. Men det konstiga är att när jag är ledsen på nätterna är det ändå bara mamma som gäller. Om pappa kommer när jag ropar så blir jag bara förbannad och skriker och slåss och sparkas. Vi brukar göra så att den som läser saga för mig på kvällen också är den som kommer in till mig på natten om jag är kissnödig, vill att någon stoppar om mig täcket, tröstar mig om jag har drömt något otäckt, om jag vill ha vatten eller liknande. Men det har jag minsann inte accepterat på sista tiden. Det är MAMMA som ska komma in, oavsett vem som har lagt mig.

Men härom natten vägrade mamma att komma in till slut! Som om hon och pappa skulle kunna bestämma vem jag vill ska sitta bredvid min säng när jag försöker somna om. De hävdade att ibland så måste mamma ta hand om Jonathan på natten, ibland så måste mamma få sova själv, att pappa inget hellre vill än att ta hand om mig på natten (men jag vet nog att han i verkligheten inte vill ta hand om Jonathan varje natt), att det går lika bra att sova med pappa i pappas säng som med mamma i mammas säng. Ja, ni hör. Bara en massa undanflykter. Men tillslut, efter att hon suttit bredvid min säng i 40 minuter, så gick mamma in i Jonathans rum och matade honom och pappa ville att jag skulle följa med honom och sova i hans säng.

DÅ BLEV JAG SÅ ARG OCH LEDSEN!

Jag satte mig på min stol i rummet och skrek och slog och sparkade i luften! Och när pappa försökte närma sig blev jag ännu argare! Tillslut sa pappa att jag då fick sitta där själv och så gick han och la sig! Så där satt jag, och efter ett tag rann ilska av mig och jag blev mer och mer ledsen och ropade på mamma. Men hon kom inte. Då kom pappa in igen och rackarns vad arg jag blev! Igen! Men den här gången gick inte pappa därifrån, utan han lyfte upp mig i knät och höll fast mig! Och jag som avskyr att sitta fast! Jag skrek att han skulle släppa mig och försökte komma loss, men han släppte inte. Han bara satt där och sjöng, höll fast mig och sa att jag skulle lugna ner mig. Och vet ni vad... efter 20 minuter gjorde jag faktiskt det. Ilskan försvann och jag var inte ens särskilt ledsen. Vi gick och drack lite vatten och sen gick vi och la oss i pappas säng. Och det gick faktiskt ganska så bra...

Så kanske behöver jag framöver inte bli lika arg på nätterna när inte mamma kan sitta med mig... Nu när jag vet att det går bra med pappa oxå. Men å andra sidan kanske jag har glömt bort det till nästa gång. Vi får se.

Jag hoppas bara att jag inte kommer att behöva vara så här arg särskilt länge till. Jag är ju inte en arg person egentligen. Det vet jag ju. Jag förstår bara inte varför jag måste vara arg just nu.

//elsaelsan

Ja! Ni ser rätt. Den som rattar spakarna i den här monstermaskinen är ingen annan än allas er elsaelsan! Äntligen! Som jag har längat efter att få ta kontroll över en riktig grävskopa (det heter faktiskt grävmaskin egentligen. Det har Halvan lärt mig). Jag som till och med har en egenkomponerad grävskopesång! Och kan ni tänka er: Svåger Roger har en egen!!! Grävskopa alltså, inte sång...

Nu var det ju förvisso inte Svåger Roger vi primärt var där för att besöka. Och inte heller är han min svåger, utan han är faktiskt bomboms svåger. Men Svåger Rogers son och tillika mammas kusin Simon fyllde 25 och ställde till med stort kalas i Revsten.


Simon

Så till Simons kalas bar det av med hela familjen. Jag vet inte hur många timmar vi höll på att förbereda och packa och bära ut till bilen innan vi kom iväg. En sak är dock säker, om mamma och pappa inte hade haft mig som hjälpte till med packningen så hade vi aldrig kommit iväg.

På väg dit passade vi även på att hälsa på gammelmorfar i Köping och visa upp Jonathan. Dessutom stannade vi till hos Emma (Tjockis, ni vet), Sofia och Kristian i Örebro. Vi åkte till Revsten på fredag, och på lördagkväll åkte vi tillbaka till Örebro och sov i Emmas lägenhet (tack för lånet och bra frukostmaterial i kylen!). Emma och hennes föräldrar var dock inte där, utan de sov i MITT hus i Tullinge. Gud så tokigt det kan bli ibland.

Anledningen till att vi stannade i Örebro var att jag och pappa skulle kunna gå och bada på Gustavsvik dagen efter. Det var hur kul som helst! Det fanns vattenrutschkanor och forsar och båtar och sjöodjur och man kunde bada utomhus och jag vet inte allt! Dit måste vi absolut åka igen! Jag ville åka största vattenrutschkanan, men pappa vågade inte!!!! Kan ni tänka er! Och så försökte han skylla på att JAG skulle var för liten. Pinsamt!

Jag har haft en helt suverän helg! Det var jättekul i Revsten och jag busade och sprang omkring i solen som den lilla sommarprinsessa jag är! Men nu känner jag mig faktiskt ganska sliten. Att jag följde upp den intensiva helgen med att besöka Skansken med förskolan och mamma i måndags blev jag inte direkt piggare av. Även om det var roligt. Så nu tror jag nog att jag bara ska vara hemma och ta det lugnt resten av veckan.

Några bilder från helgen...

     

 

Den andra supersöta tjejen på bilden är min tremänning eller syssling eller vad det nu heter, Karin. Eller Carin. Vet inte riktigt. Och hon må vara söt, men iom att hon är så liten, ett helt år yngre än mig, så vågade hon sig inte i sjön som jag insisterade på. Men det var faktiskt lite för kallt även för mig när jag väl kom i med fossingarna :-)

//elsaelsan