Mamma och pappa vekar lite slitna. Visserligen börjar de bli gamla och trötta, men kanske kan det även bero på att det ha hänt en hel del saker de senaste veckorna (även om jag själv bara blir piggare av lite äventyr!)

I början av sommaren renoverade vi köket här hemma, och det vette tusan hur det hade gått  om inte jag varit med och övervakat det hela. Morfar var här ett par dagar han också och trodde att han kunde ta över, men den gubben satta jag snart på plats. Efter det åkte vi till mammas morföräldrar i Revsten för att fira midsommar. Med min taktkänsla och mitt överlägsna musiköra gjorde jag givetvis succé runt midsommarstången, trots att jag inte kunde visorna sen innan.

Sen åkte pappa och jag ner till farmor och farfar i Mörtvik medans mamma åkte hem till Täby. Hon sa att hon skulle städa, men jag tror nog att hon mest träffade sina tjejer och shoppade. Hon kom dock ner till oss i Mörtvik efter bara tre dagar. Skönt. Jag saknade henne verkligen! Jag fattar inte varför, men farfar gjorde allt för att skrämma slag på mig under de första dagarna. Men efter ett tag förstod jag att han egentligen inte är så farlig som han ser ut. Framför allt inte efter att pappa klippte honom, så att han fick en ny och snyggare frisyr.

Hos farfar och farmor gjorde jag massa saker! Farmor busade hela tiden och jag hjälpte farfar att bygga ut "lilla stugan". Jag såg även till att det inrättades en spaanläggning uppe på farmor och farfars terass så att jag kunde svalka av mig under de varmaste dagarna.

För två dagar sen kände jag dock att det var dags för oss att åka hem till Täby, så jag sa till paranteserna att det var dags att packa bilen och dra. Jag menar, det är jättekul att vara hos farmor och farfar, men det är lite svårt att sova när Aslan och Simba envisas med att busa hela nätterna. Och inte förstod de att de kunde ha mycket roligare i den fina uteburen som vi byggt åt dem. Nej inte de inte! De skulle vara inne i sovrummet och röja, dumkatterna. Aslan hoppade till och med på min mage så att jag fick ett rivsår. Men han är snäll innerst inne.

//elsaelsan