Jaha, då var man slutligen en del av "bloggosfären".
Och inte en dag för tidigt om jag får säga min mening!

Just det här med att säga saker, som i att fysiskt uttrycka saker med hjälp av munnen, är förvisso ett område inom vilket jag besitter mycket stora naturliga talanger. Meeeeeeen.... för att vara helt ärligt så har jag väl ännu en bit att vandra innan jag når upp till samma höjder som historiens stora oratorer. Jag behärskar dock redan komplicerade uttryck så som ma-ma, ka-ka, ga-ga, blub-blub (och dessutom är jag en höjdare på att prutta med munnen!). Och mer än så kan man ju knappast begära, jag menar, jag är ju bara knappt 10 månader gammal....

Just därför känns det alldeles ypperligt att kunna förmedla mina tankar och erfarenheter mha (schysst förkortning, eller hur!) min fingerfärdighet. Med tanke på hur snabbt och ihärdigt, för att inte tala om distinkt, jag knappar på pappas dator så är det mycket underligt att jag ännu inte blivit headhuntad som stenograf eller iaf (förkortning igen, det är min grej of the dej!) sektreterare till någon international businessman... men men, their loss.

Och jag menar, haaaaallåå, alla som är något har ju en egen blogg nu för tiden. Och bara för att man inte klarar av att blanda till sin egen välling än så behöver det ju inte betyda att man är helt ute...

Av någon ologiskt anledning vill dock inte pappa att jag använder hans dator. Så jag får passa på när han sitter på toa, vilket han gör typ hela tiden. Och jättelänge dessutom. Så det ska nog gå bra, om inte annat med tanke på hur oerhört snabbt jag skriver. 

Men nu låter det faktiskt (jag har förträfflig hörsel) som att han redan är klar, trots att han bara suttit i typ tio minuter. Rekord för hans del. Så jag får väl skriva mer när han går nästa gång. Borde inte dröja mer än någon timma.

Så, ciao då så länge, och kom ihåg: Ingenting är omöjligt - det finns bara dåliga kläder!

//elsaelsan