När jag vaknade till liv vid 06:45 i morse kände jag mig faktiskt friskare än igår kväll. Glädjen över tillfrisknandet grumlades dock av insikten om att jag inte väckts av mamma och pappa som ackompanjerade av pukor och trumpeter kommit in och sjungit ja må hon leva. Förvisso fick jag frukost på sängen av pappa, men det får jag ju alltid. Och det var bara den vanliga fesljumna sunkvällingen. Inte ett spår av den nybryggda koppen java, den färskpressade apelsinjuicen och toasten med äggröra och bacon som är brukligt vid ett högtidligt tillfälle som detta! Jag menar, WTF!!!! Det är ju min 10-månadersdag! Jag fyller ju ändå jämnt!
Nåja, tänkte jag, de kommer väl att överraska med ett Nintendo WII och tårta till förmiddagsfikat, men icke! Framåt kvällen klämmer pappa ur sig: "Ja visst ja! Det är ju din 10-månadersdag. Grattis lilla gumman!" och klappar mig på huvudet som om jag vore nån j***a knähund. 
Suck... Otack är världens lön. Här har man förgyllt deras liv, kompletterat familjen så att säga, i typ jättelång tid. Men det har man ingenting för. ICKE!

Inte ens en lite tårtbit kunde de bjussa på, snyft.

En sak är säker. Pappa kan fetglömma att han får nån 30-årspresent från den här "lilla gumman".

//elsaelsan