...har varit riktigt bra. Det är bara att konstatera.

Igår hade vi en "hemmadag". Myste med mamma i soffan under förmiddagen och under eftermiddagen var jag och pappa ute och lekte i snön med Lukas. Pappa tror att han är så stor och stark, men det hjälper honom inte när vi är ute i snön. Jag puttar omkull honom hur lätt som helst! Hur många gånger som helst! Hysteriskt kul!

Mamma kan ju tyvärr inte vara med att leka i snön eftersom hon får så ont i höfterna och ryggen (och rumpan). Den här veckan måste lillebror dessutom ha växt som bara busen! Mammas mage har blivit jättestor! Har pratat lite med lillebror i helgen. Men han svarar inte, vilket jag tycker är lite ohyfsat.

Då är grisen mycket trevligare. Han bor ute i lillstugan. Ibland har han på sig mammas kläder. Men inte alltid. Eftersom det är så mycket snö ute kan han dock inte komma över till oss utan hjälp. Så Micke måste bära honom. Han har en irriterande ovana att vara på väg över till oss när vi sitter och äter mat, så att jag ideligen måste gå från bordet för att öppna dörren för honom. Men när jag öppnar så är han inte där!!!! Så himla fräckt!!!

Idag har vi köpt en ny matta till vardagsrummet. Egentligen två nya mattor. Men vi lämnade tillbaka den första. Om mamma och pappa bara hade lyssnat på mig när jag sa att den första var för mörk hade pappa inte behövt åka tillbaka och byta ut den. Men men, de brukar ju inte lyssna på mig. Och om de gör det så brukar de bara göra tvärtemot vad jag vill iaf! Det är nog det den beryktade två-årstrotsen handlar om. När man blir 2 så börjar ens föräldrar trotsa en på rent pin kiv. Idag tyckte de till exempel inte alls att det var en bra idé att spela fotboll med pappas mössa inne på Mio. Trots att det var jätteroligt och superuppskattat av övriga i butiken. Suck... föräldrar. You can't live with them, you can't live without them...

//elsaelsan