Positiv förebild? Det är jag det!
2011-05-19 @ 22:59:18
Hej!
Idag var mamma och pappa på utvecklingssamtal gällande lilla mig på förskolan. Inte för att jag förstår varför det ska vara nödvändigt. Jag utvecklas ju så fint iaf!
Bland annnat fick mamma och pappa höra att jag
"är en postitiv förbild och ledare i gruppen eftersom hon har ett fint bemötande till barn och pedaoger. Hon har även en stor förmåga att lyssna på andra samt diskuterar och reflekterar."
Ganska så fint, tycker jag!
Å så sa fröknarna att de ibland glömmer bort att jag trots allt bara är 3 1/2 år gammal. Tydligen blir det lätt så eftersom jag är så HIMLA bra på att prata och uttrycka mig! Eller som de sa, hon är så otroligt verbal och kommunikativ och kan sätta ord på mina känslor. Det betyder typ samma sak.
Men fast att jag är så duktig så går det bara inte ibland. Som när jag och mamma och pappa bråkade vid matbordet häromdagen. De bara pratade och pratade och jag tyckte inte jag fick en syl i vädret. Tillslut blev jag så frustrerad att jag slängde en gammal glasspinne på pappa! Då lyfte mamma bort mig från bordet och frågade varför jag kastade glasspinnen på pappa. Då sa jag som det var, att ibland, när vi blir arga på varandra så pratar mamma och pappa så mycket att jag inte kan försvara. Därför kastade jag glasspinnen...
//elsaelsan
Idag var mamma och pappa på utvecklingssamtal gällande lilla mig på förskolan. Inte för att jag förstår varför det ska vara nödvändigt. Jag utvecklas ju så fint iaf!
Bland annnat fick mamma och pappa höra att jag
"är en postitiv förbild och ledare i gruppen eftersom hon har ett fint bemötande till barn och pedaoger. Hon har även en stor förmåga att lyssna på andra samt diskuterar och reflekterar."
Ganska så fint, tycker jag!
Å så sa fröknarna att de ibland glömmer bort att jag trots allt bara är 3 1/2 år gammal. Tydligen blir det lätt så eftersom jag är så HIMLA bra på att prata och uttrycka mig! Eller som de sa, hon är så otroligt verbal och kommunikativ och kan sätta ord på mina känslor. Det betyder typ samma sak.
Men fast att jag är så duktig så går det bara inte ibland. Som när jag och mamma och pappa bråkade vid matbordet häromdagen. De bara pratade och pratade och jag tyckte inte jag fick en syl i vädret. Tillslut blev jag så frustrerad att jag slängde en gammal glasspinne på pappa! Då lyfte mamma bort mig från bordet och frågade varför jag kastade glasspinnen på pappa. Då sa jag som det var, att ibland, när vi blir arga på varandra så pratar mamma och pappa så mycket att jag inte kan försvara. Därför kastade jag glasspinnen...
//elsaelsan
Kommentarer
Trackback
