Jag vaknar lite före sju och ropar på pappa eller mamma att jag vill gå upp och sitta i soffan. Det är så himla tråkigt att gå upp själv, så jag vill helst att de kommer och hämtar mig och bär mig till soffan. Oftast pappa nu för tiden eftersom mamma hävdar att hon av någon underlig anledning inte orkar bära mig. Tror det har nåt med lillebror att göra.

Sen blir jag serverad lite "lelle" i soffan framför barn"teda". Efter ett tag brukar mamma och pappa ropa att det är frukost, och ibland kommer jag på direkten, men för det mesta inte. Man kan ju inte låta dem tro att deras ord är lag eller nåt. Gud så fånigt det vore.

Jag älskar ägg till frukost och äter för det mesta minst ett varje dag. Gulan är dock ett kapitel för sig. Ibland äääälskar jag gula. Och ibland är den helt oätbar. Har själv inte riktigt förstått varför. Oftast tar jag lite yoghurt oxå. Men bara apyoghurt eller elefantyoghurt. Lejonyoghurten rör jag inte med tång. Sen ber jag om en macka och ber någon skala den åt mig. Smör ska det vara på. Och marmelad är smarrigt! Ibland. Oftast tar jag bara en tugga eller två av mackan, men det känns liksom inte som en riktig frukost om man inte har en smörgås framför sig. Håller ni med?

När jag är klar så försöker jag alltid att få mamma och pappa att komma och leka med mig. Exempelvis tycker jag om att spela fotboll. Men de är aldrig klara när jag är det. Det är alltid nåt kaffe eller nåt som måste drickas upp. Tråkigt.

Efter frukost följer så den förhatliga tandborstningen. Det händer att jag gör mina föräldrar till viljes och kommer när de ropar, men oftast springer jag åt motsatt håll. Framför allt för att det är så trååååkigt att stå still så länge när tänderna ska borstas. För att göra det hela lite roligare brukar jag stå på handfatskanten och stampa med fötterna och röra på huvudet bara lite grann. Helt still går det bara inte att vara.

Sen, om vi ska till förskolan, brukar jag springa in och gömma mig under bordet och dra intill alla stolar så att pappa inte kan få tag i mig. Det tycker vi båda är jättekul... Sen brukar jag protestera lite för sakens skull när vi ska ta på oss kläderna. Om pappa föreslår overallen vill jag ha jackan, och tar han fram jackan så är det nästan alltid så att dagen kräver en overall.

Klockan kvart i nio bär det sen av till förskolan. När det är så mycket snö som nu brukar jag få åka pulka, fast de senaste dagarna har jag gått i princip hela vägen och dragit pulkan själv. Det är mycket roligare. Framför allt genom skogen. Där kan man sätta sig på rumpan och kana ner igen. Skogsbacken är även mycket bra att rulla ner för.

På förskolan har jag hur kul som helst. Jag har underbara fröknar och jättehärliga kompisar. Jag älskar både Alma och Elise. Elisa har en hörapparat, och för ett par dagar sen försökte jag övertala pappa om att jag också behöver en sån. Men han förklarade att Elise har en hörappart för att hon inte kan höra, men att jag faktiskt kan det. Och det har han ju faktiskt rätt i...

På dagis leker vi, och busar och äter och vilar. Ibland bakar vi kakor och sjunger. Och leker Kims lek. Jag sover 30 min om dagen på dagis. På tok för lite om du frågar mig, men mamma och pappa hävdar att jag inte kan somna på kvällen om jag sover längre.

Efter mat och vila så kommer pappa och hämtar mig runt två-tiden. Sen går vi hemåt. Jag drar pulkan. Ibland ser vi hur helikoptern kommer och lämnar sjuka människor på taket till huset där doktorn bor. Det är spännande. Det är viktigt att man säger hej då till helikoptern när den försvinner. På väg hem brukar jag klättra upp för backen i skogen 2-3 gånger för att kunna rulla ner för den. Idag kom Liselotte gående genom skogen när vi var på väg hem, och hon gled också på rumpan! Men inte avsiktligt. Hi hi. Det var jättekul!

Väl hemma brukar vi vara ute en timma ungefär och leka i snön. Vi kastar snöboll och gräver hål och åker snöskyffel och massa annat kul. Idag gick jag sen över till Lukas och Oliver för att leka. Det gör jag verkligen inte varje dag, men idag fanns suget där. Faktum är att jag åt middag där också och blev präktigt förvånad när mamma och inte pappa kom och hämtade mig!

Om jag inte är hos Lukas och leker är det inte ovanligt att jag dansar lite på kvällen. Då vill jag absolut ha min gråa klänning på mig. Just nu är vår nya granne Laleh den absoluta favoritmusiken!

Runt halv åtta-tiden brukar jag runda av dagen på samma sätt som jag börjar den, med lite "lelle" i soffan. Då har jag motvilligt fått mina tänder borstade och trosorna har bytts ut mot en blöja. Efter att vi tittat en halvtimma på "barnteda" går vi sen in och läser lite saga i min säng innan den absolut tråkigaste stunden på hela dagen tar vid. När jag ska somna. Guuuuud så tråkigt. Man måste ju vara helt stilla och dessutom blunda. Man ser ingenting. Man gör ingenting. Kan det bli värre? Men ibland går det faktiskt riktigt bra. Mamma och pappa har dock börjat envisas med att inte vara inne hos mig i rummet, utan står utanför dörren. Jag gillar inte riktigt det, men har efter 2-3 månaders inkörningsperiod nu börjat vänja mig vid konceptet. Så ibland somnar jag riktig fort, men oftast vill jag nog försöka springa upp ur sängen, eller ta av mig blöjan, eller sparka på tavlorna på väggen, eller bli kissnödig och/eller bajsnödig, eller bli rädd för spöken, eller göra en koja med nalle, eller läsa fler sagor, eller... ja, ni förstår. Men till slut somnar jag förstås. Och sover faktiskt riktigt gott nu för tiden. Jag brukar vakna runt midnatt och vara panik-kissnödig. Sen brukar jag ha lite mardrömmar mellan 00:30-02:00. Men när jag väl har tagit mig igenom dem så kan jag sova relativt ostört tills det är dags att gå upp. Ibland vaknar jag dock som i morse vid fem-tiden och har jättesvårt att somna om. Då brukar jag vilja gå upp. Men det brukar inte pappa vilja.

Så, nu vet ni hur jag har det om dagarna!

//elsaelsan