Suck. Idag var ingen bra dag. Det är jättesynd om mig, faktiskt.

Det började annars så bra i morse. Jag vaknade på ett fantastiskt bushumör och skrattade och stojade mig genom frukosten. Jag tog pappas stol och sprang iväg med den när han hämtade kaffe, jag skrämde både mamma och pappa när jag lekte monster, jag lät mamma lyssna på Lille Skutt som jag har i magen (samma lika som mamma har lillebror) och jag dansade så som bara jag kan till Pippi Långstrump låten. Micke och Liselotte kom över och jag busade med dem. Men sen hände det… det som inte fick hända.

Mamma och pappa har berättat för mig att kaminen är varm och farlig och att man inte får röra den för att man kan bränna sig, och att det gör ont. Men SÅ ont hade jag inte förstått att det gör! Som vanligt var jag duktig och aktade mig för kaminen, men sen hände nåt… jag vet inte riktigt vad. Kan inte minnas. Men jag antar att jag måste ha snubblat för helt plötsligt låg jag där bredvid kaminen och hade ont i handen. Det var inte meningen att röra kaminen, men vad ska man göra. Man måste ju ta emot sig.

Till att börja med gjorde det inte så ont, men efter bara ett litet litet tag gjorde det ondare än allt jag någonsin upplevt förut. Mamma och pappa säger att de inte sett mig skrika så sen jag hade kolik. Först förstod jag inte varför de ville göra det värre genom att tvinga mig att hålla handen doppad i kallt vatten, men efter ett par minuter började det kännas bättre. Så där satt jag i mammas knä med handen i vattnet medan mamma läste saga i en knapp halvtimma. Sen kladdade pappa på en massa salva, burn gel eller nåt, som sved som bara busen och la på ett förband, och sen bar det iväg till doktorn. Nu hade jag jätteont igen, och det var knappt så att fiskarna i akvariet på akutmottagningen lyckades avleda min uppmärksamhet över huvud taget.

Men där kom vi iaf inspringande, mamma och jag, medan pappa parkerade bilen. Tydligen visste de som jobbade där att jag är en mycket viktig person (VIP, ni vet), för jag fick gå före ALLA som satt i kö och fick träffa en läkare på en gång. När han tittat i min hand sa puckot att det såg jättefint ut, trots att jag hade en stoooor blåsa i handflatan och blåsor på alla fingerspetsarna! Jag skrek och skrek för att han skulle fatta att jag hade ont. Aj aj aj! Jag har ont! Vill inte ha ont! Ont i handen! Till slut fattade han vinken och jag fick mer medicin, trots att jag redan fått hemma, och en ny salva. Sen drog de på en vante, typ, och efter ett tag kändes det bättre. Tydligen ska jag till en annan doktor på tisdag och få ett nytt plåster.

Som om inte handen vore nog så stack sköterskan helt omotiverat ner en pinne i halsen på mig! Inte för att jag brydde mig så mycket om det, men jag tycker nog att det var lite oförskämt. Mamma däremot, hon sprattlade som en fisk på torra land när hon fick en pinne i halsen. Men iaf, efter ett tag kom sköterskan tillbaka och sa att min pinne sagt att jag har halsfluss, precis som pappa. Så nu ska jag äta medicin mot det också. Mammas pinne sa att hon var frisk. Snacka om otur. Varför fick inte jag mammas pinne?

Har ni förresten prövat att vara ledsen, skrika och gråta och äta godis på samma gång?
Inte?
Det är jättesvårt! Tro mig.

Ni vet att man brukar få ett klistermärke när man varit hos doktorn? Jag var tydligen helt fenomenalt duktig den här gången, för jag fick inte ett klistermärke utan en nallebjörn! Och en glass! Det ni! Nallen hade också bränt sig i handen så när vi kom hem fick jag kladda salva på honom och ge honom en vante, precis som jag har.

Under eftermiddagen har jag känt ett konstigt behov av att prata om det som hänt, så vi har gått igenom det hela flera gånger. Jag vet egentligen inte varför, men jag antar att det är ett sätt att bearbeta det som hänt. Sen verkar det som att ju mer jag pratar om det desto mer godsaker får jag av mamma och pappa!

Faktum är att eftermiddagen har varit supermysig. Jag som normalt bara sover 30 minuter på dagen sov i över 2 ½ timma idag! Efter det har vi haft picknick och jag har ätit godis och salta pinnar och druckit saft. Dessutom har jag ätit två glassar till. Piggelin. Mmmm JÄTTEGOTT!!!

Till mina föräldrars stora förvåning har jag inte haft så ont i handen efter att jag vaknade. Bara lite. Jag har varit precis samma glada spralliga tjej som vanligt. Jag har hoppat i soffan och i sängen, lekt tafatt med Micke, städat badrummet, dammsugit sovrummet, sprutat ner pappa med vattensprutan, hjälpt till med bäddningen med mera. Det är bara när jag glömmer bort att jag har bränt mig och försöker använda handen som vanligt som jag kommer ihåg att jag faktiskt har ont. Så förhoppningsvis känns det ännu bättre imorgon. Jag är dock lite rädd för att det är xylocainsalvan som gör att jag inte har haft så ont idag. Tänk om den har slutat verka imorgon…??? Men men, nu ska vi inte måla f*n på väggen, som jag har hört att gamla människor säger.

Förövrigt så sydde mamma ihop världen snyggaste gardiner igår! Kolla bara in bilden! Jag och pappa åkte till Ikea och köpte en gardinstång och kuddar, och när vi kom hem var hon i princip klar. Hon kan trolla min mamma. Hon är fantastisk!

Tror ni jag kan gå till förskolan den här veckan? Jag vet inte om jag kan det eller inte. Det vore jättetråkigt om det inte går…

 //elsaelsan