Hej!

Idag fick jag, för första gången någonsin, cykla helt själv till min nyfunna kompis Linnea som bor hela två hus bort! Det är säkerligen 150 m hem till henne. Jag cyklade dit klockan 3 ungefär, och skulle vara hemma senast 5. På ditvägen gick det hur bra som helst, och likaså när jag cyklade hem efter en halvitmma för att fråga pappa om klockan var 5 nu. När han svarade att klockan bara var halv 4 sa jag

"Oj då, då tror jag att jag sticker tillbaka",

och cyklade tillbaka till Linnea. Men på hemvägen var olyckan framme. När jag cyklade hemåt så kom det en bil. Jag gjorde precis som jag ska göra och cyklade till kanten och stannade. Men på nåt sätt måste ett av hjulen kommit för långt ut och jag ramlade rakt ner i diket! Jag slog mig inte så mycket men jag blev jätterädd! Bilen stannade, och Maria som bor ännu längre ner på gatan, klev ur och hjälpte mig upp. Eftersom jag ju är en stor tjej så sa jag att det hade gått bra, men egentligen ville jag ju bara att mamma och pappa skulle vara där. Men jag klättrade iaf upp på cykeln och cyklade hemåt, lätt gråtandes. Men när jag såg mamma på uppfarten där hemma så brast det fullständigt för mig och jag började gråta som som jag inte gråtit på länge. Jag som trodde jag var så stor och skulle klara av att cykla helt själv. Och när jag för första gången får göra det så hamnar jag i diket!!!! Då är det minsann inte lätt att vara stor tjej!!! Men efter ett tag blev jag på bättre humör igen.


I fredags var det fem år sen mamma och pappa gifte sig. Så som fredagsmysfilm kollade vi på en film från bröllopet och festen efteråt. Det var jättetråkigt! Jag ville mycket hellre att de skulle titta på mig när jag hoppade i soffan. Dessutom ville de att jag skulle vara tyst så att de hörde vad människorna i filmen sa...

Något som däremot var JÄTTEKUL var att farfar och farmor kom hit i går! Tydligen så ska mammor och pappor vara för sig själva när de firar femårig bröllopsdag och därför tog jag och Jonathan hand om farmor och farfar under kvällen så att mamma och pappa kunde äta middag och sova ute i lillstugan. Jag var inte säker på att Jonathan skulle tycka att det var så kul, men det fungerade jättebra! Han somnade i farmors famn och han var inte ens ledsen när han vaknade i morse - trots att det inte var jag, mamma eller pappa som tog upp honom!

Mamma och pappa sa att de hade haft det jättekul de oxå. Tydligen hade de druckit en flaska vin de fick på bröllopet och läst en massa lappar på vilka bröllopsgästerna skrivit vad de trodde att mamma och pappa skulle göra om fem år. Ingen hade rätt.

Men vet ni vad? Jag fick en superspännande present av farmor och farfar. Två fjärilslarver som jag döpte till Elsa 1 och Elsa 2! De lever i små små burkar och sen kommer de att bli puppor och sen fjärilar. Å då ska jag släppa ut dem! Men fram tills dess ska jag sköta dem så bra som bara jag kan. Jag är faktiskt världens bästa fjärilslarvsskötare. Det sa farmor!


God natt!

//elsaelsan